Tur och otur

Bonnie, en av mina danska flat-mates, har en teori om att om något dåligt inträffar så följs det av något bra, och tvärt om. Så om man har tur med något så väntar något mindre bra, ja ni förstår.

Idag hade jag tänkt skulle bli den första i mitt nya, turliga liv. Eftersom jag spenderat hela gårdagen inomhus som fulländad och misslyckad arbetslös, klädd i sunkiga mjukisbyxor och väldigt, väldigt ful tröja, osminkad och med otvättat hår tänkte jag att idag är dagen jag tar tag i saker, fixar med jobb och få en mer säker ekonomi.

Jag tog mig i kragen och började med att ringa inredningsbutiken för att få slutgiltigt besked där i hopp om att allt skulle lösa sig. Tyvärr förklarade chefen att hon efter besked från sin chef inte visste när eller ens OM de skulle anställa någon ny inom de närmaste veckorna.

Besviken insåg jag att jag blir tvungen att börja om från scratch med jobbsökandet, så jag samlade ihop mina cv:n och gick ut för att se vad London hade att erbjuda på jobbfronten idag, lite sådär måttligt road. För att säkra min ekonomi började jag med att få till Garfunkels och kolla läget med min lönecheck, lönen skulle kommit in på kontot i måndags om jag gett Maria mitt kontonummer, men eftersom jag inte hade något konto vid det tillfället är jag istället lovad en check.

Tyvärr hade kvinnan med topp-tre-värsta-röster-jag-hört (Maria alltså) en av sina värre humördagar (jag hoppas det i alla fall!) idag. När jag kom dit skrek hon genom köket att hon minsann inte har pengar i fickan som bara kan betalas ut (?) och att jag kanske kan få lönen om två veckor. Jag började förklara att jag har hyra att betala och måste ha pengarna snart, så hon skriker "Out of my kitchen, you don't work here anymore!!!". Sedan stod jag utanför och snyftade med Kent som står i baren men som hade rökpaus just då.

Jag vet inte om behöver säga att jag kände mig lite lätt uppgiven, eller förklara för er som föreslagit att jag skulle kunna jobba vidare lite timmar där varför jag inte är så sugen. Hur som helst, min extrema otursdag vände efter detta. Jag gick upp på en liten random gata vid namn Marleybone Lane där jag hittade ett fantastiskt mysigt fik. Managern var väldigt trevlig, förklarade att de hade en anställd som skulle flytta hem till Canada i övermorgon så de behövde någon ny. Jobbtiderna är super, 35-40h per vecka, antingen morgon eller eftermiddag och alltid lediga helger, all möjlighet till extraknäck på puben. Jag hoppas mitt provjobb på fredag kommer gå bra!!

Kanske stämmer Bonnies idé om att något dåligt alltid följs av något bra, det kändes lite så idag, efter alla mina minus var det dax för lite tur. Får väl söka något mer så jag har någon back-up, men nu vill jag främst umgås med mitt finbesök från Sverige: Anna-Lena och Lona som är här i tre dagar!