torsdag 8 oktober 2009

The Local Pub

Jag har fått en ny vän! Stuart Sthoff, 40 år från Whales. Jag och Susanna har precis kommit hem efter mitt första besök på lokala puben och ett försök till att bekanta oss med vårt neighbourhood. Vårt första köp av afterwork-öl blev lite av en besvikelse när tjejen i baren oartigt nog frågande om leg, något vi inte hade haft en tanke på. Vilken tur att vi bor så nära! Vi gick tillbaka ett stenkast, hämtade den störiga lilla plastbiten och kunde sedan slå oss ner.

Det var ganska mycket över förväntan ändå, torsdag kväll, fullt av folk och ont om sittplatser. Vi satte oss därför bredvid ett byggjobbargäng som glatt berättade på sjukaste walesdialekt att jag lyckats beställa den sämsta ölen (jag som bara tänkt gå igenom ölsorterna på vår blivande stammiskrog, typiskt!). Den var väldigt äcklig med, mörk med helt obefintlig kolsyra och väldigt matt beska. Min bordsgranne Stuart surfade oväntat hej vilt på sin mobil och lyckades efter att ha klurat ut mitt namn (head-wig)adda mig som vän på facebook. Får se hur det blir med fb, men kanske ses vi på puben igen, det är ju trots allt vår local pub, hehe.

Idag har jag förövrigt sagt upp mig från jobbet. Det var ganska svårt trots allt, jag kände på morgonen när jag kom dit att jag ändå gillar stället och mina arbetskamrater bra, men när chefen kom så förstod jag plötsligt varför jag tvivlat. Skillnaden mellan noggrannheten som min arbetskollega Johnny har och chefens är att det enda min chef vill göra är att tjäna pengar, något som han ofta berättar. Johnny däremot tar jobbet på största allvar och är nog iofs väldigt rädd om sitt det också. Hur som helst kände jag mig lite som en winner just i ögonblicket jag sa att jag inte ville jobba kvar och chefen utbrast med upprörd röst: "Is it me?!". Hur kunde han veta det? Men jag sa att det var det inte, jag passade inte in där helt enkelt... Han ville ge mig 30pund, inte okej, 18h liksom. Jag tvingade honom att ge mig 40 som också är väldigt underbetalt, men ändå.

Jag är alltså arbetslös igen. Men fyra dagar i London, ett jobb och en uppsägning är inte dåligt ändå. Imorgon ska jag besöka min nya favoritbutik Primemark innan alla turister hinner dit, köpa Ben&Jerry-glass som just nu är på rea i vår närbutik och eventuellt promenera till Notting Hill och Portobello Road. ...och söka lite jobb för att undvika ekonomisk ångest.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar