Jobbigt

Igår kväll klockan ett fick jag helt oväntat ett telefonsamtal på min nya engelska mobiltelefon. Självklart blev jag väldigt glad, det är ju inget som händer varje dag -och framför allt inte varje natt!

Tyvärr var det ingen mindre än Scott på restaurangen. Han är väldigt mycket bundis med Maria, läskigt lik Michael Jackson men med blont hår och så är han ju inte opererad (vad jag vet), han anser sig vara väldigt viktig vilket gör att han ofta kan gå förbi utan att verka veta att han just gick förbi någon (exempelvis mig), dessutom har han väldigt ljus och märklig röst som förstärktes något otroligt över telefonen. Det enda han fick ur sig var att jag var tvungen att komma in på restaurangen imorgon innan klockan tio och signa ett kontrakt. Vad för kontrakt? frågade jag naturligtvis. "It's very important, you won't get paid if you don't sign it. Very, VERY important". Väldigt, VÄLDIGT konstigt tyckte jag. Jag var helt övertygad om att bli lurad till något eftersom det var lite hetsigt att de inte kommit ihåg detta viktiga kontrakt förrän klockan ett på natten, efter en veckas jobb. Men, innan min provdag på inredningsbutiken släpade jag mig dit, skrev på kontraktet och kommer nu antagligen ha en hyfsat säkrad ekonomi i två veckor till. Pjuh.

Jobbet på inredningsbutiken var jätteroligt, tyvärr upptäckte jag att det var samma dåliga lön som på Garfunkel's, men utan dricks och gratis mat... jobbigt val. Jag kände mig dock väldigt business häromdagen när jag beställde en Cheeseburger till lunch istället för en Classic burger trots att jag inte kan äta ost. Cheeseburgaren var nämligen 1,3pund dyrare, alltså högre timlön! Jag skrapade glatt bort osten och åt. Löjligt, jag vet.

Nu: någon bar på Baker Street och after work-öl med Ussas arbetskamrater på bion!