lördag 24 oktober 2009

Insikt

Igår när jag kom hem från jobbet klockan 00.30 kände jag att det här med servitrisyrket är nog ingenting för mig, och idag efter en lördag lunchtid känner jag att den tanken stärktes ganska rejält (och då har jag sammanlagt jobbat sex dagar...).

Alla kollegor förvandlas plötsligt till monsterrobotar när det kommer många gäster -slutar prata, le eller vara trevliga. Alla skriker på varandra, klagar och delar med sig av sin egna stress. Jag kan inte faktiskt inte förstå varför alla är så seriösa med allt, katastrofen över att man går lite fel med maten eller vikten av att hålla brickan på rätt sätt (men så är det ju inte jag som håvar in de fetaste pengarna heller).

Octavio, en av mina kollegor, frågade lite sarkastiskt om mitt nya jobb (eftersom jobbet på Garfunkels är ju så fantastiskt liksom?). Jag sa att "Tja, det är i en butik så lite bättre tider är det ju". A lazy job alltså tyckte han. Kanske det sa jag, men efter att ha grunnat på detta under dagen har jag kommit fram att det är banne mig inte lazy att jobba i butik, däremot är det lite av självmord att jobba på restaurangen. För helvete vad en sådan jobbdag tär på kroppen, speciellt om den är tretton timmar lång och den enda mat man får i sig är friterat kött och friterad potatis med majonnäs. Livet är kort så varför ska man knega för skitlön och dö i förtid när bättre alternativ finns? Detta ska jag berätta för Octavio under min sista dag imorgon. Stackaren har ju jobbat på Garfunkels i 7år, han om någon skulle ju behöva ett ombyte!

Man skulle ju kunna tro att det är lika jobbigt på puben, eller liknande i alla fall, men efter det att en av mina blivande chefer där sagt att "Jag måste vara ärlig med dig, detta jobbet är inte jobbigt alls, vi har mest kul ihop", så är jag inte särskilt orolig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar