Jam-session

Det finns massor av både fördelar och nackdelar med att bo på sitt jobb, det är exempelvis ganska jobbigt att alltid vara på jobbet, samtidigt missar jag ju inget heller .

Igår kväll gick jag och la mig tidigt (runt klockan nio) tillsammans med Ally Mc Beal säsong 4 och ett paket Ben&Jerrys. Runt klockan 11 hörde jag hur det började spelas musik någonstans i närheten. Jag antog att det var någon sorts fest pågående i mitt kvarter och funderade inte mer över det. Klockan tolv insåg jag att musiken i själva verket kom rakt nedifrån och att den personen som jag trott gått upp och ned för trappan i ca 1 h i själva verket var någon sorts bas. Jag gick ned för att se vad som was going on.

Tydligen hade ett helt spelgäng kommit in till puben straxt innan stängning och stannat kvar. En gitarr, en klarinett och en trombon tillsammans med dans och sång, handklappningar i olika takt och fantastiskt mysig stämning. Jag lät dem förvirrat spela några svenska sånger för mig innan jag slog mig ned och joinade tills de gick, någonstans mellan tre och fyra.

Om någon är intresserad av min fot: ihoptejpad och nästan läkt. Tänkte lägga upp en ganska otrevlig bild över dagsläget men tyckte det får vänta tills det ser trevligare ut.

Ciao.

Tråkigt.

Kan inte säga annat än att min lugna Sverigesemester blev/är annat än lugn. Jag har tur som har så snälla päron som skjutsat mig runt lite kors och tvärs, annars klarar jag inte riktigt att åka buss ens. Eftersom min fot efter 2,5 vecka varav 1 veckas antibiotikakur inte läkt knappt alls så sa den svenska doktorn att stygnen var tvungna att tas bort ändå. Så trots tre cm köttfärs i mitten av foten är de nu borta och jag håller tummarna för att tejp ska hjälpa bättre...

Ja, jag kommer vara utvilad när jag kommer tillbaka.
Nej, det är inte roligt att sitta still.

Out and about

Jag är numera ledig tills på fredag, fyra dagar innan min planerade 2 veckors Sverigesemester. Anledningen till detta är att jag lyckats skuffa en sopsäck med krossat glas över min fot som hyvlade bort stora delar av översidan som senare blev i hopsydd.
6 timmar på St Marys Hospital i fredags och 7 stygn senare har jag fått en veckas extra ledighet. Synd att jag inte kan göra så mycket bara, och att min planerade fot-modellkarriär troligtvis är över redan innan den startat.



Sen är det ju viktigt att inse:
http://www.youtube.com/watch?v=ZCGkyCTyGgw

Hur som helst, förra helgen spenderades i Liverpool med Huda på en relativt spontan semester. Vi besökte Beatles-museet, Tate Liverpool och lite olika pubar på kvällarna. Liverpool var bra men vi saknade London efter 2 dagar, borta bra..

Plötsligt händer det

Jag har fått vara med om det jag gått och väntat på i över 9 månader i London -träffa en kändis. Det var nämligen därför jag åkte hit, så nu börjar jag känna mig klar.

Tro det eller ej, i torsdags morse kom Phil Taylor till puben för att fotograferas för sky sports. Och, för alla outbildade och med bristande allmänbildning: Vi snackar om en av världens skickligaste dart players.



Helt otroligt.

The Swedish Pub

För att göra något annat bestämde jag, Peter och Stuart oss i förra veckan för att besöka the Swedish Pub, Hartcourt Arms, mest kanske för att jag är svensk och för att den ligger i näreten.

Vilken vecka!

Jag bara gör en massa saker, hela tiden, inte bara denna veckan. Därför hinner jag liksom aldrig skriva ned dessa livsviktiga sakerna som alla vill veta hela tiden (hohoh i'm funny).

I måndags besökte jag både min arbetskamrat Del för första gången och utforskade den hittills obeökta stadsdelen Chelsea där han bor. Väldigt trevlig och ren stadsdel till skillnad från det stressiga Marble Arch.

Del, som jobbat på puben i ca 20 år, är en 60årig alltiallo (han jobbar endast kvällar på the Carps och gör en himla massa på övrig tid) visade snabbt runt mig i sin jättelilla lägenhet och satte sig sedan till rätta framför face book där han sedan en timme tillbaka var helt inne i en alfapetsomgång med någon kvinna från Tyskland. Jag satte mig tålmodigt framför tv:n och kollade den dåvarande vm-matchen i 30 minuter tills den tyska kvinnan vunnit och vi begav oss till en pub längs Kings Road för lunch.

Överraskande nog visade sig den relativt lilla puben ha en fantastisk bakgård med trädgård och utemöbler. Vi åt jätteamerikansk mat och jag fick reda på allt skvaller om alla som rör sig i och runt puben. Min enda lediga dag på länge avslutades med en promenad runt Chelsea och sedan tillbaka till Carps tills dess att Del skulle jobba. Bra dag.

I tisdags nostalgitrippade jag till IKEA med min svenska vän Johanna för midsommarinköp och köttbullemiddag. Sjukt att IKEA ser likadant överallt, jag kunde lika väl befinna mig i Kalmar. Hur som helst är midsommaren räddad med 4 burkar sill, knäckebröd, kaviar, norrlands guld och diverse annat man inte klarar sig utan, otur är att jag jobbar 24/7 i samband med alla VM-matcher i kombo med "Hard Rock Calling" som just nu pågår i Hyde Park. På fredag spelar Pearl Jam (och the Hives!!! :) ), lördag Stevie Wonder och på söndag Paul McCartney vilket betyder att själva firandet kommer skjutas upp till en annan dag än just fredag. Spelar ingen roll, säger jag.

Annat som hänt:
-Jag har flyttat ut från Flat 7 sedan tre och en halv månad tillbaka och bor nu närmast möjligt jobbet: på våningen över puben. Dessutom ett stort kliv för ekonomin och för integriteten. Ett väldigt fint singelsum med delad toa och badrum med en av mina managers och en kock som jobbar i en annan pub för samma kompani. (självklart skapas även både panik och ångest vad denna blog nu borde byta namn till!!)
Om ni vill skicka ett vykort:
Hedvig Olsson
12 Seymour Place
W1H 7NE London
U.K.

-Jag har börjat spela fotboll med ett random gäng britter som after work spelar i Hyde Park varje torsdag. Jag träffade dem på puben en torsdag då de alltid tar en öl efter den väldigt oseriösa matchen. Alltså, alla från ett office på Oxford Street, och jag. +1

-Jag försöker heja på ett lag i VM nu när det går så himla dåligt för Sverige... Men det går liksom inte! Inget blir helhjärtat. Dock var det ganska fantastiskt att jobba bakom baren i onsdags när England lyckades vinna och gå vidare, med varenda inch av puben fylld så var stämningen på topp. Att segern sedan firades hela kvällen var väldigt, väldigt jobbigt för benen. Ser ändå fram emot söndag(!).

Äntligen!

är jag tillbaka i den riktiga världen igen! Efter tre dagars internetbrist i flat 7 besöker jag numera internet som stolt medlem i Starbuck's-klubben. Förvirringen över vem som ska ta tag i internetproblemet kvarstår tills vidare, vilken tur att Starbuck's är mysigt (...).