Vidare

...om att bo i flat share:
Mitt rum är nog på 15 kvadratmeter, inte mer. Där ryms två sängar och en garderob, mellan sängarna är det cirka 20 cm och har delats med 2 olika personer som jag inte känt på något sätt innan. Väldigt intimt alltså. Det som är så sjukt är att i början känns det väldigt lustigt när man anpassar sig till varandras vanor, men efter ett tag så blir man så van att det känns helt normalt, trots att det inte är normalt alls.

När jag och min nuvarande roomie Siri såg och lägger oss samtidigt blir det nästan någon sorts syskongrej, någon ligger och läser och sen säger vi "god natt, sov gott" i kör. Väldigt märkligt, men mysigt.


för övrigt:
Idag har jag köpt en cykel! Eller jag har den inte ännu, har bara skakat hand för 50 pund med en kille på puben, det är Stuart som hjälpt mig (såklart). Snart kommer jag väl die in traffic skulle jag tro..

Att bo i kollektiv

...är så sjukt jobbigt. Igår kväll satte jag igång vår diskmaskin, på morgonen han jag inte plocka ur den. Jag sprang till jobbet för att nio timmar senare komma hem till ett berg av disk, två fulla soptunnor, inget toapapper och fortfarande en outplockad diskmaskin. Dessutom x antal flat mates som varit lediga hela dagen och tittat på tv. Jag blir så himla trött, för jävla ordningsam som jag är.

Men ibland, som också igår kväll, när man kommer hem och alla sitter uppe, dricker någon öl och vi pratar och tittar på youtube-klipp halva natten, då är det helt fantastiskt. Man är aldrig ensam. Kollektivliv kan vara ett helvete, men också fantastiskt trevligt.

Huskurer is the shit

Seriöst. Jag är så imponerad av vad enkla åtgärder kan göra. Jag vaknade igår morse med ömmande hals, genomtäppt näsa och dunkande huvudverk vilket fick gav en smula ångest med tanke på mitt 24/7 schema som står för dörren nästa vecka (och hela helgen). Det gäller att hålla sig frisk. Jag gick ned till Sainsburys och köpte en flaska conjac, kokade saltvatten och inhandlade c-vitaminrik frukt.

Efter ett intensivt gurglande av stark sprit, genomsköljd näsa och frenetiskt ätande av citrusfrukter känner jag mig idag nästan som en ny människa. Nästan. Jag är iallafall imponerad.

Dags att gå till jobbet!

Mer möss.

Efter helgens upptäckt att vi har en miljon nya möss fångar vi dem inte längre bara genom mouse traps; i morse fångade jag och min rumskompis Siri en mus i en skål och slängde ut den genom fönstret, vi kände oss lagom onda men nöjda. Dessutom har vi någon konstig sorts myra i köket. Tur att kackerlackorna håller sig borta på dagen, det man inte ser mår man inte dåligt av.

Ikväll ska måndagstraditionen upprätthållas: Bio
Film: Precious