Stammis (och tjej)

Jag tycker mer och mer om min älsklingsaffär Green Valley, dvs vår största arabiska närbutik. Den är på de flesta punkter väldigt dyr, exempelvis när det gäller basvaror som krossade tomater och chips (hehe), men har också många fantastiska priser på valnötter i lösvikt, koriander, kryddor och nybakat libanesiskt bröd.

Trots att jag i vanliga fall ofta är där så är jag där mer ändå, i syfte att inhandla citron och lime till puben. Detta har resulterat i att jag är mycket väl igenkänd, speciellt hos de tre manliga kassabiträdena. Jag får numera specialpriser när jag betalar till någon av dem, förkortade kg-priser eller tuggummi på köpet till exempel. +1

Min nya måndagstradition

Och så var det det där med traditioner, väldigt viktigt för människan förklarade min kloka religionslärare Annelie en gång. Jag har därför skaffat mig en.

Idag var jag och Ussa på "Screen on The Green", en biosalong vid tubstationen Angel i nord-östra London, och såg den franska filmen "The Prophet". Vilken biosalong! Både invärtes och utanpå var den gammaldags inspirerad och dekorerad med tryckbokstäver. Vi satt i breda, bekväma soffor med kuddar och längst bak fanns en bar så man förutom biokompis kunde sällskapas av ett glas vin eller öl. Filmen var sevärd men fruktansvärt brutal och gjorde sig bäst på bio. Jag tror främst det var den mysiga lokalen som gjorde att vi bestämde oss för vår nya måndagstradition. Ett fantastiskt + är ju också att Ussa jobbar på "Screen on Baker Street" vilket gör att vi går gratis. Jag längtar till nästa måndag!

Födelsedag

Jag har lämnat tonåren och gått in i my twenties. Det känns konstigt, men bra. Jag började dagen med att springa en ovanligt seriös joggingtur i Hyde Park där jag hittade en välfungerande pannlampa i ösregnet, Grattis till mig själv tänkte jag, nu kan jag läsa om kvällarna utan att ha taklampan tänd. Vi saknar nämligen sänglampa eller dylikt som skulle vara bra när en vill sova och en läsa.

Sen kom jag hem och gjorde fetaste födelsedagsfrukosten med pannkakor, fruktsallad och riktigt kaffe. Gott.

Något helt annat:
Om man skulle undra hur jag orkar hänga på den relativt lugna puben 24/7 så är svaret Stuart. Det finns ingen mer underhållande som skulle kunna väga upp. Stuart trillar mest troligt in mellan 11 (när vi öppnar) och tolv (om han kommer senare blir vi oroliga) och stannar till 16-17 någon gång. De andra återkommande regulars som vi har kommer in och förser Stuart med pints av Kronenbourg.

Stuart, som är 68 år och alltså pensionerad, har jobbat inom byggindustrin hela livet men har också ett brinnande intresse av att fiska, laga mat och antikviteter. Jag får alltså under mina jobbtimmar höra fantastiskt många och långa historier med allt ifrån hur man på bästa sätt lagar kidney pie, reparerar möbler och dricker öl, till hur fantastiskt London var på 60-talet, om olika gamla flammor och just random stories om ingenting. När inget annat händer dansar jag och Stuart fula danser till pubmusiken.

Jag och Stuart (foto: Hilda C)

Tyvärr har Stuart förstört sin rygg och äter således massor av piller och går ideligen till sin superläkare som han haft i över 20år och som skriver ut "whatever I want". Så bra. Förra veckan skulle Stuart dit och ännu en gång söka efter att få en permobil att ta sig de typ 200meter som han bor ifrån puben (nu cyklar han eftersom han inte klarar att gå så långt). Eftersom hög alkoholhalt i blodet inte hjälper till att få detta fordon avstod Stuart under tre dagars tid att dricka en enda pint vartefter han blev på sämre och sämre humör. På dagen D visade det sig att doktorn blivit sjuk och att besöket var tvungen att skjutas upp. Besviken men mest lättad över att slippa krångla kom Stuart till puben och fick äntligen sin Kronenbourg, och humöret svängde genast upp i topp. Och mer humöret på topp blir Stuart alltid väldigt sugen på att laga mat, så 2 sekunder senare började han prata om den pasta bolognese som skulle tillagas under kvällen för att sedan tas med som lunch till mig och Jim följande dag. Stuart <3 !

Londonaktiviteter!

Jag har haft finfint besök söndag till onsdag av Stina och Sofia som besökt London för lite spänning i studievardagen. Fantastiskt trevligt! Jag har till exempel sett min första musikal, The Lion King, under deras visit. En väldig besvikelse tyvärr, med både bristande scenografi, kostym och sång, men nu kan det ju bara bli bättre! Mest blev det dock långa Londonpromenader och prat.

Jag och Stina med Tower Bride i bakgrunden (vilket jag måste förklara då mitt huvud skymmer 97% av den, tyvärr)

Hur som helst funderar jag redan se min nästa musikal bara för att upptäcka hur det borde vara, så här i spenderingstider liksom. För att fira min födelsedag den 22:a januari har nämligen pengarna börjat flöda något otroligt. Jag laddade ju till tusen till den 22:a tills det att Stina påpekade att det där med specifik dag är lite onödigt, så nu ska jag fira från i tisdags till nästa torsdag (eller till den 31:a för att vara petig). Jag ska till Fabric, gå på Talib Kweli, se Avatar i 3D, restauranga, och köpa presenter till mig själv i 10 dagar -yey!

Ikväll har jag varit på en fantastisk thailändsk restaurang som jag blev tipsad av på puben. Mitt sällskap var Sofia och Charlie som båda jobbar hela fredagen och inte kan komma hem till mig då. Planen är att fira lite här och sedan dra till Fabric, en välkänd club som man borde besöka, tydligen.


Dagens mindre bra: Skadedjur! Våra tidigare relativt lugna kackerlackor har spexat extra mycket den senaste veckan, inte okej!

Se lite nytt, och lite gammalt

Jag upptäckte för någon vecka sedan att Abbey Road bara ligger ett stenkast från där jag bor, och eftersom det är en plats jag länge velat besöka så utnyttjade jag igår min lediga dag, tog jag mig i kragen och gick dit. Det visade sig dock vara ett ganska långt stenkast och egentligen inte alls mycket att se. Det var dock underhållande med det hyfsat stora gäng turister som likt Beatles ville gå fyra personer över vägen samtidigt som någon fotograferade. Eftersom vägen där detta övergångställa finns är ganska trafikerad bildades många bilköer och hipp som happ sprang fyra personer övervägen.



På vägen tillbaka kände jag plötsligt igen mig. Jag kom ihåg att jag varit där förut under min första vecka i London då jag gick vilse och istället hittat en fantastisk antikvitetsbokhandel. Förvirrad som jag är har jag aldrig hittat tillbaka till den, förrän nu.
Den lilla butiken syntes tydligt då det liksom väller ut böcker utanför. Väl inuti är det smart planerade, väldigt smala gångar som skapats av böcker runt om som staplats upp till taket. Två väldigt brittiska farbröder i 60 resp 80 års åldern hjälpte mig att hitta Catcher in the Rye som jag länge velat läsa om, och eftersom de skämdes över att den var så sliten (det var den inte) så sänkte de snabbt priset till en pund. De hade dock ingen aning om vart The Beatles Complete gitarrversionen fanns som jag sett där jag var här sist, så jag ska ringa om en vecka, så kanske de har hittat den.

Annat:
I söndags hade vi staff-party, det slutade såhär:


Min manager Jim

Work 24/7

Jag pratade häromdagen över skype med min kompis Matilda som för tillfället är på besök hos sin familj på Nya Zeeland. Hon frågade vad jag gjort sedan jag kom tillbaka till London efter min 6 dagar långa Kalmarvistelse. Med lite eftertanke kom jag fram till att jag sedan min londonreunion den 29 december har jobbat praktiskt taget varenda dag med ett undantag: nyårsdagen. Men med tanke på det 17-5 pass jag jobbade på nyår gjorde att den dagen mest ägnades åt sömn. Inte heller konstigt att detta följts av djävulssjukan (magsjuka). Eller, jag tror det är anledningen i alla fall. Hur som helst så är jag nu tillfrisknad, nästan tre kg lättare och utpumpad på energi, dessutom med viss förvirring över vad tre lediga dagar som jag äntligen fått ska ägnas åt.

Jag fick dock nyss ett sms av Phil; ”Hedvig, come into work around 3 tomorrow for the start of our staff party”. Då var det löst, jag går till jobbet på den lediga dagen. (pjuh)

Mitt nyårslöfte är dock att försöka göra något londonigt varje vecka från och med nu. Jag har insett hur mycket saker och ting går som på räls här utan att man gör något. Jag bor i London, hur centralt som helst och såg Big Ben för första gången på nära håll idag. Det enda jag gör är i princip att jobba och sova. Skärpning!


Och, jag vill också svara på bloggiga nyårsfrågor!

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Slutade grundskolan, flyttade hemifrån, lärde mig dricka kranvatten som inte är från Sverige (tack Sofia!), fick titeln bartender, tågluffade…

Höll du några av dina nyårslöften?
Jag vet inte om jag hade något, så troligen nej.

Vilka länder besökte du?
Tyskland, Frankrike, Italien, Kroatien, Bosnien, Ungern, Tjeckien, UK, Indien.

Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?
Studenten skulle jag tro, även om den var överskattad.


Vilka var dina största framgångar 2009?
Allt jag klarat att göra själv, en tågluff, en flytt till London, att ta hand om mig själv.

Största misstaget?
All omotiverad oro över allting.


Har du varit sjuk eller skadat dig?
Jag ville få svininfluensan, det blir project 2010. I övrigt helvetes problem med benhinnorna.

Bästa köpet?
Mina biljetter till olika resor.

Vad spenderade du mest pengar på?
Tågluffen.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att komma hem till jul och riktigt uppskatta att vara hemma.

Vilken låt kommer alltid att påminna dig om 2009?
Ett halvår utan – Timbuktu

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare.

Vad önskar du att du gjort mer?
Tagit vara mer på tiden.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Sagt nej.

Hur tillbringade du julen?
Hemma i Kalmar med familjen.

Bästa böckerna du läste i år?
Shantaram.

Största musikaliska upptäckten?
MGMT.

Vad gjorde du på din födelsedag 2009?
Ingen aning.

Hur skulle du beskriva din stil år 2009?
Från svart till försök till annat (färg).

Vad fick dig att må bra?
Friheten att skolan var över.

Vem saknade du?
Jag saknade Astrid, nu saknar jag alla i familjen, och några vänner.