Ledig dag!

Min lediga dag igår tänkte jag utnyttja till fullo då det var min första lediga dag på hur långe som helst. Enda minuset: regn, men så är det ju i London. Varmt är det ju trots allt fortfarande, jag hade bara en kofta på mig (tänker inte berätta att det i tre dagar varit Sverige-vinter-kallt och jackväder, ingen får ju tro att det finns något dåligt här).

Jag bestämde mig för att hitta den "lilla mysiga" te-butiken som en av pubstammisarna tipsade om. Det visade sig vara Fortnum and Mason, ett enormt stort och enormt dyrt delikatess/inrednings/matvaruhus som till en början var en besvikelse då jag insåg att ett pyttigt kexpaket kostade hälften av min matkonsumption på en vecka. Sedan upptäckte jag alla smakprovningar som pågick överallt och blev genast på gott humör. Tryfflar, te, shortbreads, olivolja, pickles... på ett plan lagade de t.o.m. mat medan man såg på och sedan fick man smaka. Lunch -check!

På kvällen gick jag och J ut och letade efter en ny mysig pub eftersom jag inte kan fortsätta hänga på mitt jobb hela tiden. En bit upp på Marleybone Lane hittade vi en helt fantastisk; en tredjedels storlek av lokala pubens (och det är inte stort det!), i hörnet ett piano där en äldre man satt och spelade vilda engelska sånger i sällskap med 20 till som sjöng med, i baren en äldre kvinna med ett fantastiskt fluffigt blont permanentat hår. Vi kände direkt att alla visste vilka det var som inte brukade gå hit, men det går ju att ändra på. Det sjuka var att det visade sig att kvinnan i baren var svensk, hon hade flyttat hit 1993, jobbade på ett kontor men hoppade titt som tätt in extra här, "jag minns väl lite sedan jag serverade öl på krogarna i gamla stan under 60-talet" sa hon på släpig stockholmska. Trevligt!

Efter att vi gått tillbaka hem så gick J och Ebba till en club nära Kings cross och kom inte hem förrän klockan 6. Sedan råkade J låsa in sig på toaletten och förblev okontaktbar i ca 1 timme då alla ville komma in och duscha samtidigt som de nya tjejerna som ska flytta in dök upp. Det blev väldigt komiskt att väcka honom då detta visade sig vara i princip omöjligt. Vi var tvungna att banka, ropa och ringa, vi skrek till och med genom fönstret i hopp om att toafönstret skulle vara öppet för att få honom att vakna. Det gick till slut.


Ikväll ska managernas gemensamma födelsedagsfest äga rum på puben, jag tror det blir en sen kväll!