En i gänget, eventuellt.

Jag känner mig numera godkänd bland mina stammisar (Pjuh?). Hur som helst förklarade Mike idag att om jag behöver någonting, anything, så är det bara att fråga. "We are friends here and we help each other. Varför betala för glödlampor om du kan få dem gratis?". Det är ju sant sa jag, lite undrande över var de glödlamporna skulle komma ifrån, men det kändes ju bra.

Stuarts soppa luktade förövrigt helt okej men såg ganska crazy ut. Jag tog med den hem men åt den bortskämt nog inte. Jag måste nog vänja mig vid Stuart lite mer först. Han förklarade dock innan jag gick att han inte saltat något, alla gillar ju inte salt liksom. Jag sa att jag hade varit tvungen att salta den lite när jag kom tillbaka efter lunchen vilket gjorde honom nöjd, så nöjd att han lovade att göra chili con carne till följande dag. Jag sa att jag skulle laga mat till en kompis så jag inte hade möjlighet. Jag tror dock att jag skulle fått en ny matlåda idag ändå om det inte vore så att Stuart igår trillade han med cykeln så han inte var i lagamat-mood. "It's a lovely chili con carne you are gonna miss, are you sure you don't want it?" Sen förklarade han noga för mig om sitt matlagningsintresse, "If I like it, it's good enough for everybody".

Tyvärr så hjälpte det inte att undvika baskern, jag är numera the Swedish Fluffy little Fifi, tydligen.